Denna text publicerades i samband med en artikel i tidskriften Camera Natura 1/05:
De är många, de är små och de är ofta fantastiskt charmiga. Dessutom finns de praktiskt taget överallt. Jag tänker på alla våra småkryp. Vilken underbar skatt vi har precis runt knuten. Där finns en värld av spännande färger och former, där finns action och dramatik. Alltid händer det något, bara man ger sig tid och låter sig hänföras. Kanske är det inte så konstigt att jag blivit handlöst förälskad i denna form av fotografering. Visst kan även jag fascineras av storslagna vyer och sällsynta djur från fjärran länder. Men jag kan lika gärna trollbindas av en liten fluga som stilla inväntar skymningen, av ett par myror som plötsligt drabbar samman i en rykande batalj eller av morgonens första försiktiga strålar som får regndropparna att glittra likt diamanter. Då jag ligger där på mage i mossan eller kryper runt i gräset och bevittnar naturens eget skådespel kan jag inte annat än känna mig obeskrivligt lycklig. Lycklig över denna mångfald. Hur många gånger jag glömt både tid och rum vet jag inte.
Många gånger har jag fascinerats av hur mycket fotografering handlar om att fånga ett givet ögonblick. När man fotograferar insekter är det kanske inte så svårt att föreställa sig, men även de gånger det rör sig om mer stillsamma motiv som ett löv, ett strå eller en liten blomma handlar det ofta om att fånga ett flyktigt ögonblick. Ljuset och vinden förändras ständigt och från en sekund till en annan är det som var ett visst motiv helt plötsligt ett annat. Det som kan framstå som statiskt och förutsägbart är i själva verket således både dynamiskt och oförutsägbart. Och det är just det som gör det hela så spännande.
När det förföriska vårljuset nu åter får naturen att sjuda av liv känner jag mig både lycklig och privilegierad. Lycklig över de tider som stundar och privilegierad att få ta del av all den rikedom naturen har att erbjuda.
/Towe Wiiand